Kvinnlig frigörelse, del 1.


Hon var den sortens unga kvinna som inte rakar fittan, benen eller armhålorna, av ”ideologiska skäl”. Han var den sortens unga man som låssas tycka om orakade kvinnor av samma skäl. Dom bodde på söder i huvudstan och jobbade med saker som dom låssades skulle rädda världen. Hon jobbade i en liten butik som sålde väldigt ekologiska och väldigt dyra tvålar, badkulor och facescrubs. Han jobbade på en förskola där barnen inte var pojkar och flickor, förrän dom själva hade bestämt sej för vad dom ville vara.

_____

Tidig augusti.

Torsdag morgon.

”Eva?” sa Johan, ”vad tror du om det nya stället nere på hörnet imorgon kväll? Dom ska ha en fin vegetarisk meny.”

Eva skakade på huvudet. Hon drog handen genom det mörkt rödlockiga håret och sa:

”Nej, de e ju den där protesten imorgon. Mot stripklubben du vet.”

Hon drog täcket åt sidan och John såg hennes stora och tunga, fasta och framåtpekande, bröst med dom mörkröda stora vårtgårdarna guppa till. Hans ögon hann få en skymt av hennes brunettröda yviga buske mellan benen, lockig av hennes safter och med några droppar av hans sperma som klibbat fast mellan hårstråna. Eva torkade snabbt av sej med en handduk och drog sen på sej ett par bomullstrosor, en behå, jeans och vit tröja. Johan hörde henne sätta på kaffet och plocka fram pålägg medan han klev ur sängen och drog på sej sina kläder.

_____
Torsdag, just efter lunch

Eva stormade ur butiken, illröd i ansiktet. Hon satte sej på elcykeln och körde utan att se sej för ut i gatan. En silvergrå Mercedes tvingades tvärnita och den kostymklädda mannen i bilen tutade ilsket, men Eva gav honom inte ens en blick. Han lät däremot sin blick dröja sej kvar vid hennes välformade stjärt som helt klart hade cyklat uppför backar förr. Eva stormade uppför backen småsvärande. Chefen hade ställt fram reklamplanscher med bikiniklädda modeller med pärlat vatten glittrande mot huden, naturligtvis främst mellan brösten och på låren igen. Hon hade som vanligt tagit bort affischen och rivit sönder den. Problemet var att den här gången hade inte chefen nöjt sej med en utskällning, utan han hade istället med lugn röst berättat för henne att hon fick sparken med omedelbar verkan. Ilsket hade hon spottat fram att hon ändå inte ville jobba kvar och stormat ut.

Några hundra meters cykling hade hon lugnat sej något, och insikten kom att hon nu var utan jobb. Hur skulle dom klara det här? ”Jaja”, tänkte hon, ”det för lösa sej”, och slog bort tanken. Hon försökte låta tankarna fara iväg, men oron bet sej fast i henne. Ganska snabbt insåg hon hur hon skulle dämpa oron under eftermiddan innan Johan kom hem. Hon rodnade och kände skammen komma över henne, samtidigt som en känsla av lust tydligt verkade sprida sej från cykelsadeln och ut i kroppen. Hon ville inte vara sån men när oro eller stress blev för mycket, kunde hon bara inte låta bli.

_____

Torsdag, kl. 15:38

Den unga kvinnan var helrakad. Inte en tuss kring könet avslöjade hårfärgen, och könet var allt som just nu syntes av henne. En lång och tjock svart kuk trycktes in och drogs ut ur hennes uppspärrade anal, och hennes gnyenden avslöjade att njutningen var uppblandad med ganska mycket smärta. Kameran zoomade ut och avslöjade att kvinnan var fastspänd i nåt som liknade en gynekologstol, och att en rad män väntade på sin tur att tömma sej i eller på henne. Kvinnan, såg man nu, va brunett och inte mycket över 20 år. Hennes kropp dunsade fram och tillbaka när mannen med kraft pumpade hennes anal, och en annan man, den här vit men också han med ett rejält stånd, höll hennes huvud med en hand om halsen, och hon tittade hjälplöst upp på honom när han lät ollonet försvinna längre och längre ner i munnen på henne. Hon spärrade upp ögonen och såg rädd ut när hans kuk trycktes ner i halsen, och då lossade han ena handens grepp och lät handflatan smälla till hennes små bröst, med snabba rappa slag, 5-10-15 snärtar, medan den andra handen höll kvar hennes huvud med kuken långt ner i halsen.

Eva flämtade häftigt och hennes hand rörde sej allt fortare i trosorna. Fingrarna gled lätt omkring den svullna knoppen, och hon kände hur hennes safter doftade mustigt i rummet. Huden blossade på halsen och ner mot brösten, medan den andra orgasmen närmade sej. Samtidigt som en ny man närmade sej den fastspända kvinnan på datorskärmen med svajande kuk kom hon så att hon skakade i kontorsstolen. Orgasmen rullade över henne i våg efter våg, medan ögonen tog in den hjälplösa kvinnans utsatta och förnedrande sexakt.

Tjugo minuter senare klev hon ur duschen, efter att ha skrubbat bort det mesta av både fittlukten på handen och skammen över vad hon njutit av att se på. Så här va det alltid. Hon ville inte tycka om porr, inte nån porr, men det var ännu värre att hon gick igång så totalt på just den här sorten. Hon skakade på huvudet och tittade på sin nakna kropp i helkroppsspegeln i badrummet. Om nån timme skulle Johan komma hem, och då måste hon ha kommit på hur hon skulle berätta att halva deras redan knappa inkomst nu saknades. De va inte gratis att bo på söder. Hon dubbelkollade en gång till att datorn inte sparat hennes surfning, innan hon öppnade skafferiet för att se vad hon skulle göra för middag. Tankarna snurrade och medan hon mekaniskt tillagade linssoppan klarnade det alltmer för henne: hon skulle förstås inte berätta alls. Inte än i alla fall. Bättre att vänta tills hon hade nytt jobb klart, och då kanske klä in det i mjuka osanningar om ”jobbyte”…

_____

Fredag förmiddag framåt lunch

Jobbsökandet fick trögare än Eva hade väntat sej. Det fanns till att börja med inte särskilt många jobb som hon kunde ”stå för”, och dom som va ok kunde hon knappast få, dom krävde utbildning allihop. Hon slog ihop datorn och suckade. Hur skulle hon göra nu? Böna och be om att få tillbaka jobbet? Aldrig. Det måste finnas ett sätt. Hon gick ut i köket och började med lunchen.

_____

Fredag kl. 14:13

Vädret va fint, och Eva valde i sista sekund bort den tunna bomberjackan. Hon klev ut genom dörröppningen klädd i ljusa tighta jeans, en grå tunn maskinstickad kofta, v-ringad och ganska tight den med. På fötterna ett par ljusgrå street-skor med snörning. Det brunettröda håret va uppsatt i en tofs och dom runda solglasögonen va på. Hon såg, som hon själv ville tänka, bra ut, men inte objektifierande bra. Ett par ställen som sökte personal ville hon kolla med egna ögon innan hon sökte. Ett av dom låg dessutom nästan vägg i vägg med stripklubben hon skulle demonstrera mot samma kväll.

Det gick för att va ärlig ganska dåligt. Den första butiken hade varit intressant men när hon frågade hade dom redan valt en annan. Dom andra butikerna va inget för henne. Dessutom hade det börjar regna, så nu stod hon under en markis bredvid butiken som hon sparat till sist och försökte hålla sej torr och varm. Tanken hade varit att hon skulle hinna runt lagom för att möta några av dom andra som skulle demonstrera på kvällen och äta något innan stripklubben öppnade. Men hon hade blivit klar för fort, och nu skulle det dröja även en timme innan dom andra kom. Eva kurade ihop sej och slog armarna om sej själv. Bara regnet slutade snart kunde hon ta sej nånstans för en kopp kaffe. Hon kisade upp mot himlen, som var jämnt grå så långt hon kunde se.

”Eva?”

Eva ryckte till och fäste ögonen på kvinnan som sagt hennes namn, en smal blond kvinna i hennes egen ålder, (mycket mer smink än Eva, en ringad tröja och höga klackar. Eva bedömde henne direkt som tillhörande ”normen”.)

”Ja? Känner jag dej?” svarade Eva.

Kvinnan log.

”Ja! Det är ju jag, Viveka. Från högstadiet!”

Eva höll på att låta hakan falla ner och gapa. Viveka?! Sist hon såg Viveka hade hon varit ganska mullig, försiktig med glasögon och rufsig tofs. Nu va hon i perfekt form, med ett självsäkert yttre och rak blick. Viveka fortsatte:

”Men du står ju och huttrar! Kom med, jag ska in på jobbet, du kan få en kopp kaffe?”

Eva nickade tacksamt och följde med. Dom skyndade sej några portar bort och in genom en liten sidodörr som Viveka öppnade med kod. Viveka hängde av sej jackan och båda kvinnorna pratade, först trevande, sen alltmer öppet om gamla och nya minnen, om vad dom gjort och inte gjort sen sist, medan kaffet hälldes upp och dracks i de lilla köket. Det var inte förrän efter ungefär tio minuter som Eva frågade Viveka vad det här va för ett ställe som hon jobbade på. Viveka skrattade:

”De e ju Club Intimate!”

Evas haka föll ner. Club Intimate?! Det var ju den nya stripklubben som hon skulle demonstrera mot om nån timme eller två! Eva reste sej hastigt, så hastigt att stolen föll omkull, och med en mumlande ursäktande stormade hon mot sidodörren som dom kommit in genom. Viveka följde efter, orolig och oförstående. Eva slängde upp dörren…

…och de va då allt hände samtidigt. Dörren slog med full kraft in i en låda som gav ifrån sej ett högljutt klirrande och fortsatte sen utan att tappa fart rakt in i en silvergrå Mercedes som stog parkerad på gatan. En ruta exploderade av smällen, och glassplitter flög omkring dom. Viveka, som va precis bakom Eva, skrek till och tog sej för ena ögat medan en man i kostym förvånat tittade på Eva, på den buckliga bilen och tillbaka på Eva igen.

”Va… va fan gör du?” Ögonen drog i hop sej och han betraktade henne.
”För… förlåt!”, stammade Eva samtidigt som igenkänning svepte över mannens ansikte. Han va precis på väg att säga något när Viveka började skrika:
”Helvete! De blöder! Mitt öga! Jag ser inget!”

Dom andra vände sej snabbt till Viveka och tittade försiktigt. Glas hade hamnat runt ögat och det blödde, med dom kunde inte bedöma om det fanns glas i ögat också.

”Du måste till sjukhuset” konstaterade Eva.
”Så fan heller!”, utbrast mannen, ”vem ska då dansa ikväll?”

En hätsk diskussion följde. Mannen, som visade sej heta Milan, hävdade att Viveka va tvungen att dansa, för annars skulle hans nya ställe få en dålig början och aldrig repa sej. Eva fortsatte med att Viveka måste till sjukhus (och dessutom va Milans ställe en skam, och människoförnedrande). Milan svarade med att Eva nog borde hålla käften och fundera på hur hon tänkte betala för hans bil och tänkte sej att han skulle tag på en ny dansare så här dags? Dessutom va det ju hon som hade förstört allt! Dom båda bråkade allt livligare innan Viveka avbröt dom:

”Jag vet! Jag måste nog till sjukhus, men jag har en idé… Eva, du kan ju dansa!”

Evas ögon kunde inte bli större än dom var nu. Va sa hon?! Aldrig! Bråket blev allt mer upphetsat, men Milan hade nu ett litet leende på läpparna. Han gjorde en omärklig rörelse med handen och en storvuxen man kom hans sida. Milan lugnade Evas häftiga gestikulerande med ena handen, och fortsatte med dämpad röst:

”Okej. Vi tittar på det här praktiskt. Du har slagit sönder min bildörr. Det gör att du är skyldig mej ungefär tiotusen. Du har förhindrat min dansare att uppträda första kvällen på min klubb. De går inte att veta hur mycket det kostar, men om jag inte kan öppna ikväll kostar det mej minst fyrtiotusen. De betyder att du e skyldig mej minst femtiotusen. Kan du betala det? Då behöver du inte dansa. Om du inte kan, ja…” Milan höjde ett ögonbryn.

Evas kinder hettade av ilska. Han kunde inte göra så här! Eller kunde han? Hon kunde inte få fram 50000kr! Hon försökte invända men märkte hur hon blev allt mindre kraftfull. Hon sa något om försäkringar som väl täckte skador? Han svarade att mannen brevid honom va den enda försäkring han hade och behövde. Milan log, han märkte också vart det här va på väg. Mannen brevid Milan gjorde att alla tankar på att smita eller att Milan skulle låta henne komma undan försvann innan hon hann tänka dom.

Till slut slog hon ner blicken och med röda kinder muttrade hon ”okej.”

En halvtimme senare stirrade hon på spegeln. Milan hade visat henne in i logen och sagt åt henne att själv välja en outfit. Viveka hade fått skjuts till ögonakuten. Eva hade letat runt bland grejerna, ovilligt. Hon hade försökt komma på hundra olika sätt att komma ur det här, men hon visste att hon inte kunde få fram några femtitusen. Efter en lång inre diskussion kom hon fram till att de va bäst att bara få den här kvällen överstökad och sen gå vidare. Bättre det är att behöva förklara allt för Johan. I ett sms hade hon skrivit att hon blev kvar i stan och inte skulle komma hem förens sent.

En kväll bara, sen va det över. Hon svepte det som fanns kvar av drinken Milan gett henne och lät blicken falla tillbaka på spegeln. Hon hade svårt att tro de hon såg. Hon hade valt det minst förnedrande hon kunde hitta, en muskort blå klänning som lät spegeln se mer än hon ville av både dom svällande brösten och slanka benen. Under klänningen skymtade ett par paljettbeströdda blå stringtrosor som hörde till. Hon betraktade sej själv. En märklig pirrande känsla kom när hon såg mellan benen på sej själv, och hon tvingade skamset ner den igen.

Milan kom in i rummet och betraktade henne med ett leende:

”Såja! Snygg tjej… fina tuttar, va? Men mer smink måste du ha. Och få se…” han ögnade henne ingående, ”har du inte rakat fittan? Du måste det!”

Eva skakade frenetiskt på huvudet.

”Jojo”, skrattade Milan, ”fittan, benen, armhålorna… tror du det är nåt tantställe eller? Okej, du får ha kvar en tofs om du vill. På fittan alltså, resten ska bort. Det finns raklödder och sånt i badrummet.”