Hustruns dans


Mörkt hår, gröna gnistrande ögon och vacker. Jag drömmer mig bort, men blir återbördad till verkligheten när min fru frågar om jag är färdigklädd. Slår igen tidningen. Konstigt att ögonen alltid faller på en bild av en vacker kvinna när man har en egen, tänker jag.

Kära läsare, jag har glömt att presentera oss, men för att inte ägna tid åt oväsentligheter, håller jag beskrivningen kort. Gunilla som jag är gift med sedan tiotalet år är en söt, kvinnlig sjuksköterska på dryga trettio. Lite blyg men en varm och mjuk kvinna som många var intresserade av. Att just jag fick högsta vinsten är fortfarande en gåta för mig. Själv är jag nog ganska vanlig, några år äldre, men gymmet gör att jag behåller form och vikt. Jag är lite försiktig men har lyckats krångla mig upp till en position på konsultföretaget och med en bra lön ger det en bekymmerslöshet i tillvaron. Om det nu inte vore för allt arbete.

– Kan du inte ta det lugnare och ge mig mer plats hörde jag ofta från Gunilla.

Färdigklädd, ja frågan berodde på den tid det tog att ta på sig alla obekväma klädesplagg, struken skjorta, mörk kostym, slips som jag sällan har. Men visst, jag var klar. Jag hade bara distraherats av de där gnistrande ögonen i tidningsfotografiet.

Jag betraktade min fru i hallen. Så vacker i sin tunna svarta klänning. En klänning som skulle tillåta alla gäster att skönja konturerna av hennes vältrimmade kropp, de små brösten, den kvinnligt mjuka stjärten, hennes tränade ben. Lite irritation dök det upp, när jag tänkte på Johan som också skulle på samma fest. En gång för länge sedan hade Gunilla och Johan varit ett par och när vi ligger med varandra kan det fortfarande hända att hon nämner honom under akten. Det har alltid varit en extra krydda som tänt oss båda, men då har Johan alltid så att säga varit på behörigt avstånd.

Taxin dröjer. Trots att vi kom ganska tidigt var det fullt av folk i festlokalen. Mingel har aldrig riktigt varit min starka sida och efter att ha hälsat, luftkyssts, kramats till höger och vänster hämtar jag andan med en drink. Gunilla blir omsvärmad direkt och jag ser på när hon glider omkring som den gyllene medelpunkt hon ofta blir.

Bordsplaceringen är som alltid en lek. Man skulle ta ett kort ur en kortlek. En kortlek för män och en för kvinnor. Samma kort och man placerades ihop. Nitlott, tänkte jag. Eva, men min chefs hustru, var för dryg och självbelåten för att riktigt falla i min smak. Och henne skulle jag nu konversera i några timmar. Fick naturligtvis hålla en god min när vi i armkrok gick till våra platser.

Matsalen består av flera bord placerade i vinklar. Gnistrande porslin med fyra kristallglas för de olika dryckerna. Efter att jag satt mig söker sig min blick till min fru. Ganska långt bort sitter hon och det hugger till ordentligt i maggropen. Naturligtvis, av alla män här, hade hon fått Johan som bordskavaljer. Johan lutar sig mot min fru och viskar något i hennes öra. Varför blir jag svartsjuk, tänker jag, men tankarna far iväg till en gnyende svettig hustru som stönar fram namnet Johan just när jag tränger in.

Toast med Skagenröra, en av mina favoriter. Eva berättar om deras nya sommarstuga, nja hon använder förstås benämningen “huset på landet” för att framhäva att det inte var bara var en simpel stuga utan mer ett alternativt åretruntboende på vischan. Jag försöker att vara intresserad men ideligen dras mina ögon bort till paret på det andra bordet. De är stiliga ihop Gunilla och Johan. han längre än henne, muskulös med en sådan där manlig haka som jag alltid sett som arketypen av kraftfullhet. Hon liksom smälte in i honom. Jag ser att de är i ivrigt samspråk om något intressant, de gestikulerar och han ser ut att försöka övertyga henne om något. Fan, det känns inte alls bra i magen av deras närhet.

Huvudrätt och dessert. Eva dricker som en svamp och börjar minst sagt bli på lyset och faktiskt, då släpper elegansen. Hon kliver ned från de höga hästarna och blir genast trevligare att prata med. Men jag kan inte släppa tankarna som mal. Johan har flyttat sig närmre och jag kan se att hans högerhand vilar på Gunillas vänstra arm samtidigt som han viskar. Hon ser nöjd och lite rusigt rufsig ut. Om det är av alkohol eller av hans närhet kan jag inte alls bedöma. Jag ser hur han flyttar sin hand och lägger den på hennes lår. Fasiken, hon tar väl bort handen snart. Mina tankar störs av att Eva säger något. Förlåt, vad sa du, frågar jag. Ser du det vackra paret där borta vid bordet till höger, säger hon. Henne skulle jag vilja vara. – Känner du inte igen Gunilla, sa jag, min fru. Lena blir tyst och tittar konstigt på mig. – Vad är det med dem, frågar jag. Just då blir det uppbrott och förflyttning till danslokalen. Mitt största bekymmer är alltid middagsdansen eftersom jag inte är så särskilt dansant, men artigheten kräver sin plikt och jag leder Eva till dansgolvet.

En gammeldags tryckare till lugn musik, men Eva har lite svårt att hålla balansen. På avstånd ser jag Gunilla och Johan. Han med armen runt hennes midja, handen ganska långt ned och tätt ihop. Hon med armen runt Johans nacke. Jag tänker på hur Johan måste känna igen henne, han har ju smekt varenda del förr om åren. Svartsjuka kommer men också, till min stora förtvivlan, mitt stånd. Jag är helt övertygad om att Eva som också tittat på det dansande paret märker min bula. – Ser du, säger hon, utan att förklara vad hon menar.

Efter dansen söker jag snabbt upp Gunilla. Hon sitter vid ett lite bord tillsammans med Johan, Jag tar i hand och presenterar mig. Johan tittar lite förundrat på mig och jag märker att han inte riktigt vet hur han ska fortsätta. Gunilla räddar situationen genom att skrattande säga att det här är Johan, mitt gamla ex från hedenhös tid. Jaha, trevligt säger jag, men menar egentligen motsatsen.
Får jag lov att dansa med din söta fru, en gång till, frågar han och ser mig rakt i ögonen. Jag sänker blicken och inser att han därmed förstår vår rangordning, Jag skäms otroligt, men åter den där svartsjukan blandad med den största kåtheten. Gunilla tittar på mig. Av någon anledning känns det som det är sorg i hennes blick.

Jag drack en drink och reser mig. Naturligtvis stöter jag åter på Eva som vill dansa. Dansgolvet är ganska mörkt. Jag vet inte om man kan kalla Eva och mig för dansande – det är osäkert. Vi dansar lika bra eller, om sanningen ska fram, lika dåligt. Vänta, jag ska snurra oss sakta så att du få se något, säger hon. Borta i hörnet ser jag hur Gunilla och Johan mer kramar varandra, smeker varandra än dansar. – Titta, säger Eva, är dom inte vackra ihop? Jag bara kvider, ståndet reser sig igen. – Blir du kåt av att se på, frågar hon, och trycker sig emot mig. Om det är av spriten, om det är av spänningen eller om det är av sanningen, vet jag inte, men något får mig att såga som det är. – Jag blir så jäkla svartsjuk, han har varit ihop med Gunilla förut, men jag har sällan blivit så kåt som när jag ser dem ihop.
– Kom vi sätter oss på avstånd, säger hon. Hon för mig, ja det är hon som helt leder mig nu, till ett mindre bord för två vid sidan av dansgolvet. – Jag vet hur det känns, säger hon, jag och Jan har lekt samma lekar och känslan är enorm, eller hur. Det du vill är att tillhandahålla Gunilla för en annan man och jag såg redan vid förrätten att hon vill ha honom. – Stämmer det eller stämmer det inte, frågar Eva. Jag är alldeles knäsvag, det här börjar utveckla sig på ett sätt som legat i mitt djupaste drömarkiv. – Jag hjälper dig få ut det vi alla vill, säger hon. Tillåter du? Det dunkar i huvudet, kuken står som ett spett. – Ja, viskar jag skakad till henne.

Forts. följer.